|
Loggbok: 9 september 2010
20 abborrar blev dagens fångst
|
|
Runmarö 18 februari 2010 Anne Forslund
"Som det är nu vill jag inte att mina barn ska växa upp på ön"
Foto: Misse Ljungström
|
I det senaste numret av Skärgårdsstiftelsens tidning "Stångmärket" skriver VD Berndt Festin i sin krönika dessa tänkvärda ord.
"Som det är nu vill jag inte att mina barn ska växa upp på ön"
SÅ SÄGER EN 15-årig tjej på högstadiet, boende i ett av de skärgårdssamhällen som saknar statlig vägfärja. Och hon fortsätter: "Samtidigt som det är en fin miljö så vill jag att de ska ha fler alternativ för att kunna göra saker. Jag har aldrig kunnat gå ut på någon dansgrej eller nåt sånt för det har inte gått med båtarna. Och det vill jag att de ska kunna göra - att de ska kunna ha hobbies."
UTTALANDET ÅTERFINNS I RAPPORTEN, Unga röster i skärgården, som tagits fram av Landstingets regionplanekontor i samband med utarbetandet av det nya skärgårdspolitiska programmet. Och hon är inte ensam. Ungdomarna som intervjuats efterfrågar ökade möjligheter att resa mellan öarna och in till fastlandet, mer ordnade aktiviteter för tonåringar och fler mötesplatser.
I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD finns cirka 7000 bofasta på öar utan fast landsförbindelse (bro eller tunnel). Drygt hälften av dessa bor i skärgårdssamhällen med statlig vägfärja, som innebär att man kan ta sig till och från fastlandet dygnet runt. vägfärja, som innebär att man kan ta sig till och från fastlandet dygnet runt. Merparten av de övriga bor på öar med mellan 40 - 400 invånare som saknar denna möjlighet.
Redan 1972 skrev landshövding Hjalmar Mehr att dessa öar måste omfattas av det allmänna glesbygdsstödet. Frågan har sedan kommit upp i olika sammanhang men inga ansvariga rikspolitiker har egentligen velat ta den på allvar eftersom Stockholms skärgård i deras ögon inte är glesbygd utan ett område som hänger samman med den "gynnade" arbetsmarknaden i Storstockholm. Problemet är bara det att en dagpendling till denna arbetsmarknad inne på fastlandet är tidsmässigt omöjlig. Det krävs i så fall andra lösningar som till exempel en övernattningslägenhet i storstaden!
REGIONPLANEKONTORET HAR UTRETT förutsättningarna för delar av Stockholms skärgård att ingå i stödområdet. Man har kommit fram till att detta inte vore några större fördelar för dessa skärgårdsöar. Samma uppfattning har statssekreterare Jöran Hägglund som i ett svar till landstinget säger att det inte är aktuellt att ändra nuvarande statsstödskarta och att ett nationellt stödområde i praktiken inte skulle medföra väsentligt förbättrade möjligheter till stöd. Företag i skärgården skulle även fortsättningsvis sakna rätt till transport-, frakt- och driftstöd samt nedsatta socialavgifter. Däremot skulle en sådan klassificering medföra möjligheter till regionalt investeringsstöd. Men sådant finns redan till exempel genom landsbygdsprogrammet.
SÅ ÄR VI DÅ tillbaka på ruta ett igen. Det stöd som borde finnas för att få ungdomar att tro på en framtid på sina skärgårdsöar saknas tydligen fortfarande. Ska Hjalmar Mehrs ord från 1972 behöva tona bort i intigheten? "Om vi försummar uppgiften och låter skärgården plottras bort, den fasta befolkningen tunnas ut till en spillra och naturen skövlas, kommer då inte nationen att ställa just oss till ansvar?"
NATUREN ÄR FÖRHOPPNINGSVIS räddad för framtiden.
Men hur är det med befolkningen?
Berndt Festin
Här finns Stångmärket att hämta med fler läsvärda artiklar.
Om du inte kan läsa PDF-dokument, behöver du Adobe Reader:
|
Svenskt deltagarrekord på SM i F18
